Sädgåsforskare från Risto Karvonen från Finland med S17 i Vilhelmina juli 2015. S17 är en av de sädgäss som anlände till trakterna kring Stora Ek i slutet av februari 2016. Foto: Viktor Risberg.
Tidig höst och tidig vår kommer stora skaror gäss till åkerlandskapet kring Stora Ek. Sädgäss, grågäss och kanadagäss blandas i tusenhövdade flockar tillsammans med mindre vanliga arter som spetsbergsgäss, vitkindade gäss, bläsgäss och enstaka exemplar av den akut utrotningshotade fjällgåsen. Gässen sover på natten på Östen och Ymsen, ofta tar de också en tupplur på sjön mitt på dagen. Maten hittar de på åkrarna på dagen.
De flesta har säkert lagt märke till att antalet gäss, liksom tranor och svanar, har ökat i landskapet. Det är speciellt kanadagäss, grågäss och vitkindade gäss som blir allt talrikare. Detta beror mest på att tillgången på mat i jordbrukslandskapet under höst, vinter och vår är så god. Gäss är ju växtätare och föredrar skörderester (efter potatis, majs och betor) och spillsäd. Sädgåsen är, som namnet antyder, speciellt förtjusta i spillsäd. Sädgåsen är speciell bland gåsarterna i och med att den inte ökar i antal, internationellt sett minskar den rentav kraftigt. Att vi i Sverige inte ser någon dramatisk minskning av antalet sädgäss beror på att klimatförändringen gör att allt fler sädgäss stannar allt längre i Sverige och bara flyttar söderut till Danmark, Tyskland och Nederländerna när vintervädret blir riktigt strängt. Vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå pågår sedan flera år omfattande forskning för att ta reda på hur sädgåsstammen utvecklar sig, hur de flyttar och hur vi ska kunna skydda sädgässen samtidigt som vi ska freda våra grödor och jaktintressen tillgodoses.
Rörelser av S17 under vistelsen kring Stora Ek under oktober 2015.
Forskningen bedrivs bland annat genom att sätta kodade halsringar eller sändare på sädgässen. Detta görs i internationellt samarbete därför att gäss flyttar mellan länderna i nordvästra Europa. Forskningen har visat att trakterna kring Stora Ek utgör ett nav i olika sädgåsbestånds flyttmönster. Kring Östen och Ymsen sammanstrålar t.ex. tundrasädgäss från Finnmark i Norge och Kolahalvön i Ryssland med taigasädgäss från norra Finland och Västerbottens inland. De samsas i landskapet i stort men förekommer ändå på lite olika platser och under olika perioder. Man skulle kunna säga att de olika ”stammarna” uppträder var för sig, även om det naturligtvis förekommer att de hälsar på varandra eller rentav byter grupp.
I skrivande stund (2016-02-27) har tre av de elva GPS-GSM sändarförsedda sädgässen från SLU-projektet just anlänt till åkrarna nedanför Stora Ek. Sedan mitten av december har de varit i nordvästra Jylland i Danmark. Där har de tillbringat nätterna på småvatten i kustnära naturreservat och flugit ut till åkrarna lite längre österut för att äta. Från området kring Östen och Ymsen drar de senare kanske först ett tag till Tysslingen vid Örebro innan de flyger över Norrlands inland till häckningsområdet. Eller, om de får vara i fred, stannar de vid Stora Ek tills lockropen från häckningsområdet i norr blir för starka först i mitten av april. I oktober kommer de då kanske tillbaka med några ungar i släptåg. Familjen håller ju ihop till nästa häckningssäsong.
Torsdagen den 7 april 2016 besöktes Stora Ek av författaren Sven-Ivar Jansson. Han överlämnade sin nyskrivna bok till Karl-Johan Blank och Anette Lundqvist. Med på besöket var även Gerhard och Eva Lilliestierna.
